Senaste tidens insändare

2017-04-30
Jag sitter här och läser insändare, ja flera stycken faktiskt och börjar i och med detta fundera kring vad det är som försiggår i vårt samhälle idag. De gör mig egentligen inte speciellt upprörd men samtidigt känns det lite ledsamt att man inser att en del kommer att läsa dem och tro att det som skrivs är sant.

Med tanke på dessa insändare så måste jag inleda med ett klargörande; ja jag är en sportfiskare, eller för att förtydliga det hela, en flugfiskare. Nu vill jag direkt be om ursäkt för att jag, i denna text, är lite långrandig och kan dessutom meddela att för den som vill så går det bra att hoppa ned en bit i texten. Ni som orkar läsa allt får väldigt gärna göra det då det kanske kan ge en förklaring till varför jag och många med mig är som vi är. Ni andra kan fortsätta vid frågan: Är det någon som vågar gissa varför flodpärlmusslan är fridlyst?

För min del startade det hela egentligen när jag som fem-sexåring började fiska. I början var det ju naturligtvis mete och det var oftast mört som fiskades. Vi hade människor omkring oss som gärna ville ha mört, både till katten men även till kräftfisket. Ingen åt ju mört. Efter ett tag koncentrerade man sig på att försöka få abborre. Det var alltid mycket roligare att få abborrar, dessa var ju dessutom fantastiskt goda att steka i smör. När man så fick ett ”kastspö”, ja då blev det till att jaga de stora rovdjuren, gäddorna. Tänk vad många gånger man gått längs sjökanten och hoppats på att få den där riktigt stora gäddan. Så här lite retrospektivt skall jag nog villigt erkänna att om jag väl hade fått en av de stora madamerna att hugga så hade mina grejer inte klarat av det. Men en del gädda blev det ju trots allt, även om de inte var så stora och drömmarna om jättarna var ju trevliga.
När man väl blivit gäddbiten så läste man ju naturligtvis på om gäddornas liv och leverne och fick koll på hur de lekte och eftersom man var intresserad så ville man ju se detta skådespel. En vår var jag således i kanten på en vik i Viaredsjön och fick se en bastant gädda ståendes så grunt att fenorna stack upp ur vattnet. En för mig helt enormt stor gädda och där stod jag faktiskt bara några meter ifrån och tittade på den. Jag hade faktiskt inte ens en tanke på att försöka fiska upp den, jag var bara djupt fascinerad av hela skådespelet.

I samband med att gäddivern började försvinna fick jag reda på att man kunde meta bäcköring. Det var antagligen det som verkligen satte fart på mig. Så efter att ha smugit längs bäcken många gånger och efter att ha fått upp ganska många av de otroligt vackra bäcköringarna så blev jag väl som så många andra ivrig att få upp stora fiskar även här. Det var under denna tid jag kom till insikten att maskmete inte var ett så bra sätt. Jag vill ju ha en stor och det kändes inte bra varje gång en av de små kilat fram och tagit masken så hårt att jag blev tvungen att avliva fisken. Detta känner nog ganska många, framförallt flugfiskare, igen. Mask funkar jättebra, och oftast för bra då det gärna resulterar i att man får ta livet av fisk som man ville släppt tillbaka. Nästa steg blir alltså att försöka med ett bete som de gärna vill ta men som inte hoppas på med samma frenesi, och vips så var det första steget taget mot att bli flugfiskare.
Jag började mitt renodlade flugfiske när jag var fjorton år, detta tack vare min fasters man. Tack Roland! Det är flugfisket som lett mig in på alldeles rätt spår och nu för tiden blir det inte så mycket fiska som man kanske skull kunna tro. I skrivande stund så är det närmare tio månader sedan jag fiskade senast. Varför är det då så här?

Jo, ett naturligt steg att ta när man väl börjat med flugfiske är att söka bättre förståelse om vad som händer i vattnet. Man läser på om fisken, om deras beteende om deras födovanor. Detta i sin tur leder osökt vidare till att man läser mer om födan och hur vattendragen, det är dem jag helst fiskar i med mitt flugspö, fungerar. När man läst på tillräckligt så ger man sig ut för att se allt detta. Precis som med gäddleken i yngre år och det är nu man förfasas. Vattendragen ser inte ut som de borde göra, det finns ingen miljö för vare sig fiskarna eller dess föda. Man läser på ännu mer och inser att det är mycket värre än man trodde när man först gav sig ut för att titta på allt det fantastiska. Vi har förstört i princip ALLA våra rinnande vatten.
Den naturliga följden av detta blir ju att man börjar fundera på vad man kan göra. Det blir att läsa på mer, denna gång om hur man kan förbättra miljön för alla som bor i våra vattendrag. Jag gör som många andra gjort, jag försöker hjälpa till genom att lära mig om att restaurera förstörda vattendrag.
Nu sträckläser man alltså det mesta. ”Det måste finnas tillräckligt mycket död ved i vattnet, rätt vattenhastighet för leken, hur skall en lekbotten anläggas för att vara så bra som möjligt? Finns det hyporheiskt flöde så är det bra”. Och så här håller det på.

Man inser att det som startade med att jag egentligen ville ha fisk att fiska nu har tagit sig en helt annan form. Jag bryr mig inte så mycket om fisket, det jag vill göra nu är att försöka rädda den lilla spillra av vattenmiljöer vi alls har kvar. Jag VET t.ex. att flodpärlmusslor blir fantastiskt gamla och att det i många åar finns bestånd av just sådana fantastiskt gamla individer. Men vart är de unga individerna? Jag sitter och läser rapporter och där står ”ingen föryngring…” Jag har läst på så pass mycket att jag vet varför. Det är stopp i vattendraget, vi har satt upp hinder så att öringar inte kan vandra upp och ner i vattendraget. Jag vet att musslorna genomför sina försök till fortplantning och slutligen släpper iväg de små glochidierna, de heter så musslornas larver, för att de skall kunna sprida sig. Problemet är att det enda de små larverna kan hoppas på när mamma mussla puttat iväg dem är att det simmar förbi en liten öring som den kan sätta sig i gälen på för att åka med ett tag och växa till sig. Det har dessutom visat sig att öringen skall vara precis lagom stor och höra till rätt stam genetiskt för att det skall fungera bra. Problemet är bara att det är stopp i vattendraget.
VI har satt upp stopp i vattendraget. Musslorna, dessa fantastiska blötdjur, som renar vattnet och får det att bli klart och fint, blir äldre och äldre och försöken att fortplanta sig för att det skall komma nya musslor och ta över jobbet med att rena vattnet går sämre och sämre och misslyckas gång på gång. Detta helt enkelt för att vi människor har satt upp hinder i vattnet.

Är det någon som vågar gissa varför flodpärlmusslan är fridlyst?

När man till slut insett att det är vi människor som har ställt till med allt detta så blir man först förtvivlad. Hur kan vi vara så otroligt arroganta? Vad kommer det sig att vi bryr oss så lite om vad som sker med andra arter? Okej, till vårt försvar måste ju tilläggas att vi ju faktiskt inte gillar tjuvjakt på noshörningar och tigrar och annat vi ser på TV. Men de andra då? Alla djur som inte är fullt lika vackra att se på? Alla djur som försvinner ur tiden, sakta, i det tysta?

Jag har, vilket alla som känner mig personligen, väldigt svårt att hålla käften och det gäller även här. Till slut så hittar jag ett gäng likasinnade. Vi som visserligen älskar sportfiske, men som också kommit fram till att det måste komma i andra hand just nu eftersom de problem vår egen art ställer till med hotar så mycket mer än sportfisket. Vi måste se till att våra vattendrag får liv igen. Det måste ske en förändring, en stor förändring och snabbt. Vi som inser att de sista flodpärlmusslorna inte har hur många år som helst kvar och att när de sista är borta så är de borta. Vi som vet att ålen, som man visserligen också metat, är på väg att dö ut.
Det handlar om arter som utrotas. Vi människor har förstört miljön så att dessa arter inte längre kan överleva. Detta alltså om vi inte agerar, vi måste alltså gör något och vi måste göra det nu. Inte om tio år utan NU.
Nu kan man nästan dagligen läsa insändare om sådana som jag, miljömuppar, sportfiskare, Älvräddare och annat pack som bara bryr sig om att kunna plåga fisk genom att ta upp och släppa tillbaka dem. Jag kan berätta för er att det är bland det värsta skitsnacket jag har läst.
DET HANDLAR INTE OM ATT JAG SKALL KUNNA FISKA!
Alltihop handlar om att vi dödar hela arter av djur. Det är ingen större skillnad på det som pågår i våra vatten och på tjuvjakten som sker på de sista noshörningarna. En utdöd art är en utdöd art. Den enda egentliga skillnaden är att alldeles för få bryr sig om exempelvis ett blötdjur som de inte ens har en aning om att det existerar. Folk struntar helt enkelt i sådant som de inte har precis inpå knuten eller kan se på TV.

Jag hör till det stora fåtalet alltså som ogillar att vi genom att sätta upp hinder i våra vattendrag är på väg att döda djur, inte enstaka djur utan hela arter av djur. De försvinner alltså och kommer bli precis lika vanligt förekommande som mammutar.
Detta är alltså hela saken, jag tycker inte att vi skall låta detta ske. Jag kanske får barnbarn som jag kan ta med ut och berätta om dessa arter. Gå ut i den friska naturen och visa hur det ser ut och förklara hur det fungerar. Då vill jag inte behöva förklara att det fungerade så innan vi utrotade dem.
Så är det alltså, så alla ni som raljerar om att vi gör detta för vårt höga nöjes skull och för att vi skall kunna fiska. Tyvärr, ni har fel, jag gör det för att jag tycker att det är fel att 600 vattenkraftägare som inte visar miljön någon som helst hänsyn skall få lov att utrota djurarter bara för att kunna få några extra kronor i plånboken. Jag kan till och med gå så långt att jag kan lova att om ni bara fixar problemet så skall jag inte komma i närheten av ”ert” vattendrag med ett spö i handen. Men så länge ni fortsätter att ignorera miljön för egen personlig vinning så kommer jag göra allt jag kan för att förhindra det, och jag kommer att försöka få med mig fler. Vi tjänar inte ett öre på att hålla på med detta, men vi kan förhoppningsvis få till stånd en förändring nu, för tiden är på väg att rinna ut för våra vänner i vattnet.
En sista sak, hur många gamla kvarnar behöver vi egentligen bevara i Sverige? Jag är med på att vår kulturmiljö är viktig men den behöver då rakt inte stå kvar i varenda liten bäck och framförallt så kan vi säkert anpassa den så att våra hotade vänner också kan dra bytta av vattendraget. De var ju trots allt där först.

Per Persson Eckerström
Vice ordförande, Älvräddarnas Samorganisation

Vad säger lagen om verksamheter i vatten?

Sedan 1999 har vi i Sverige en lag som heter Miljöbalken, i denna lag står allt man behöver känna till innan man startar någon form av verksamhet som påverkar miljön.

Här kommer vi nu att köra på det vi kallar vattenverksamheter och främst elproduktion i vattenkraftverk. Först och främst så kan vi kolla vad som gäller om man skulle vilja bygga ett nytt vattenkraftverk.

Antagligen så har planeringen påbörjats i och med en idé om att nyttja vattnet som man har rinnande på en lämplig plats, allt för att producera el och tjäna pengar. Om man då inte äger stället så köper man den fastighet som ligger intill denna plats så man skaffar sig det som kallas fallrätt, d.v.s. rätten att nyttja den energi som vatten har i och med att det strömmar förbi fastigheten. Nu har man vad vi brukar kalla rådighet över vattnet, utan denna kan man helt enkelt inte bygga ett vattenkraftverk. Nästa steg kommer ju naturligtvis att vara en planering över vad och hur som behöver göras för att bygga detta kraftverk och det kan vi ju hoppa över här eftersom det egentligen handlar om vad som krävs innan spaden så att säga sätts i marken.

Först måste men ha ett samråd med tillsynsmyndigheten, alltså länsstyrelsen i det län man funderar på att bygga i, och de som kommer att beröras utav själva verksamheten. Folk som berörs är t.ex. andra fastighetsägare på platsen. Dessa kommer att ge sina synpunkter på vad som måste till för att det över huvud taget skall vara någon idé att fortsätta med arbetet. När detta samråd stötts och blötts så är det dags för utökat samråd och där kopplar man in, förutom de som tidigare varit med, andra statliga myndigheter och organisationer som kan antas bli berörda exv. Havs- och Vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Naturskyddsföreningen, Älvräddarna och Sportfiskarna samt allmänheten. När detta är klart så har man skaffat sig en första grund för nästa viktiga del och det är Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) den skall som minst innehålla:
”1. en beskrivning av verksamheten eller åtgärden med uppgifter om lokalisering, utformning och omfattning,
2. en beskrivning av de åtgärder som planeras för att skadliga verkningar ska undvikas, minskas eller avhjälpas och hur det ska undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs,
3. de uppgifter som krävs för att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra,
4. en redovisning av alternativa platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsammans med dels en motivering varför ett visst alternativ har valts, dels en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd, och
5. en icketeknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1–4.”
(MB kap. 6 7§)
Utan denna MKB, inget tillstånd.

En teknisk beskrivning skall tas fram över hur verksamheten kommer att utövas och hur saker och ting är planerade och hur det skall fungera. I denna tekniska beskrivning skall även en ekonomisk redovisning ske. Varför då kanske någon tänker, tja, det är lätt. För att man skall få påverka miljön alls krävs att samhället har något att vinna på det och om inte… Inget tillstånd. Beräkningen ligger också till grund för den avgift domstolen tar ut när de tar upp ansökan om tillstånd.

Nåväl, när alla dessa saker är klara så skall alltihop skickas till Mark- och Miljödomstolen i det område det handlar om och där kommer man gå igenom alltihop och meddela (oftast vi dagstidningar) att en ansökan och MKB har inkommit och att de som vill säga något om detta är välkomna att göra så innan ett visst datum. De synpunkter som nu kommer in skickar domstolen vidare till den som söker tillstånd för att denne skall yttra sig om det hela och sedan bollas detta ofta tillbaka till den som skickade in synpunkten för ett nytt yttrande och på detta vis kan det hålla på ett tag innan domstolen anser att det är dags för…

Huvudförhandling
Detta är det som man skulle kunna kalla rättegången bland oss lekmän, här samlas de som har något att säga till om i målet och det hela stöts och blöts under en viss tid och ibland (vilket är bra) hålls också ”syn”, detta innebär att de inblandade helt enkelt åker och tittar på platsen och frågetecken som finns kan eventuellt rätas ut.

När huvudförhandlingen är slut så kommer domstolen att gå igenom alla uppgifter, jämföra allt med de krav lagen ställer och inom ca. två månader avkunnar de sedan en dom. Denna dom kan alltså vara ett bifall, d.v.s. att den som söker får sitt tillstånd eller ett avslag, den som söker får inte tillstånd. Skulle ni någon gång se att ett ärende avvisats så har det antagligen handlat om att en viktig del saknats helt eller att ni sett något som överklagats och att den som överklagat en dom kommit in med överklagandet för sent. En avvisning är nämligen samma sak som om att domstolen säger att de inte vill slösa sin tid på ärendet alls.

Jag återkommer med hur det ser ut på många ställen
;o)

/Per

 

Svensk Vattenkraftförening TROR att ålar räddade i Sverige fiskas och säljs på marknader i Lissabon

Här satt jag i lugn och ro och helt plötsligt höll jag på att sätta kaffet i halsen… IGEN.

Svensk Vattenkraftförening visar ännu en gång upp en otrolig brist på kunskap kring vad de egentligen sysslar med och vad det orsakar.
(Länken finns i slutet av dokumentet)

Här kan ni få en kort förklaring:
Ålen (anguilla anguilla, Europeisk ål) som vi har i våra vatten  föds i Sargassohavet där de som larver påbörjar en resa som vi inte är hundra procent säkra på. De utvecklas under denna resa till först glasål (Det är de som fransmännen gärna har ihjäl och äter) och efter att de närmar sig den kust de skall till så förändras de igen och bl.a. så förändras pigmenteringen (färgen) och de blir det som kallas gulål. Resan från larv till gulål tar efter vad man kommit fram till mellan ungefär ett och tre år (10 mån-3 år). Som gulål jobbar de nu oftast stenhårt på att ta sig upp i sötvatten via vattendrag (Det är sådana ålar som ni har bild på) för att i sötvatten äta sig stora och starka och genomgå en ny förvandling till det vi kalla blankål (vandringsål el. silverål). Denna sista fas i livet för ålen är märklig för när de når detta stadium så kan de inte längre äta och ta upp näring utan lägger allt krut på att simma till Sargassohavet för att starta en ny generation.

Vad händer då vid vattenkraftverk utan anpassning?

1. Gulålen kan inte ta sig upp för att nå ett bra vatten.
2. Gulålen kommer förbi (de klättrar t.o.m. ganska bra) vilket är tur eftersom det där med ålyngelledare aldrig fått tillräcklig genomslagskraft.
3. Efter att ha levt ett helt liv inriktat på att äta sig stor och stark skall vandring börja. Tyvärr slutar vandringen oftast i att blankålen slutar sina dagar sönderhackad i en turbin. DETTA är anledningen till att ålen är på väg att dö ut.

Att de fiskar ål i Portugal är inte bra men det oroar mig mer att vi faktiskt håller på med det i Sverige. Hur som helst så är det viktigaste av allt i denna lilla historia att det som händer med en gulål i ett svenskt vattenkraftverk inte påverkar ålen i Portugal eftersom den helt enkelt aldrig simmar dit. Med detta i åtanke så kanske ni förstår varför jag satte kaffet i halsen.

Frågan är om vi kanske skulle se över kunskapskravet i Miljöbalken lite, om man inte ens vet vad man påverkar så kanske man skulle hålla på med verksamhet som inte påverkar miljön så till den milda grad som vattenkraftverken gör?


Räddade ålar i Sverige fiskas och säljs på marknader i Lissabon – Svensk Vattenkraftförening.

Undrar just om SERO har vadarbyxor när de nu klafsar ut i det djupa vattnet

SERO har via Olof Karlsson i Kristunehamn (Ja jag vet att det står fel men det är inte jag som publicerat ett öppet brev utan att korrekturläsa) skickat ett öppet brev till Kulturminister Alice Bah Kuhnke.

I brevet tar de upp hur besvärligt det blir för alla kraftverksägare med små kraftverk i vattendragen som i princip inte gör annat än att förstöra dessa för några kronor extra till ägarna. Det värsta nu är all kulturmiljö som kommer att förstöras… KULTURMILJÖ?!?

Kan vi inte för en liten stund fundera på hur vi skall göra för att få våra utrotningshotade arter att överleva med hjälp av denna…
Kan vi kanske lära de tjockskaliga målarmusslorna och flodpärlmusslorna att leva i turbintuber istället och att fortplantning är meningslös eftersom de ändå är de enda kvar av sin art? Vi kanske kan sätta upp skyltar för ålen så att de låter bli att simma in i intaget till turbinerna (otroligt korkade djur). Om vi snabbt lär oss kommunicera med vandrande fiskarter och helt enkelt berättar för dem att de måste lära om, att deras levnadsstil är dömd att gå under eftersom det finns någon som började förstöra den för ett tag sedan och att de inte kommer att ge sig i den frågan.

Äsch förresten, det är ingen idé att vi gör det, det finns nämligen inte en chans att lösa detta. Vi får helt enkelt ta den där smällen med färre arter, sämre vatten och fyra miljoner i viten från EU istället. Förresten, nu när jag tänker på det, det kommer inte på långa vägar att räcka med de fyra miljoner om dagen jag räknade ut. Vi är ju på väg att bryta mot art- och habitatdirektivet också. Det blir ju ett fördragsbrott till. Äsch, det kan det väl vara värt för att låta dessa få människor fortsätta med sina hobbyverksamheter. Jag tycker gott att vi allihop skall vara med och betala så att de kan fortsätta med sina vattenkraftverk vilka byggts om så till den milda grad att det inte ens går att förstå hur de användes ifrån början. Det handlar ju trots allt om kulturmiljön.

Fast det är klart, vi skulle ju också kunna återställa kulturmiljön till vad den var då det verkligen visar vårt kulturarv. Gamla skvaltkvarnar, stampkvarnar och ramsågar som inte hade ihjäl allt liv i vattendragen.  Eller om vi restaurerar de byggnader som står på land och öppnar upp vattnet och genom detta slår två flugor i en smäll. Nä, det låter ju lite burdust att genomföra en sådan åtgärd. Tänk vad fånigt att ha ett café istället för ett vattenkraftverk och om det dessutom skulle visa sig att folk skulle komma förbi och ta en kopp kaffe och insupa kulturmiljön.

Jag inser ju hur fånigt det låter, det måste väl ändå vara bättre att vi kör på det spår som kraftverksägarna och SERO vill att vi skall hålla. Behåll alla dessa miljöer som de är, alltid låsta och ofta inhängnade så att ingen kommer fram för att se hur vackert det är med elproduktion… Allra helst sådan som helt saknar tillstånd.

Här har ni förresten en länk om ni vill läsa snyftbrevet där SERO ber om att vi skall tillåta fortsatt skövling av vår natur. Frågan är ju om vi verkligen behöver naturmiljö tillnärmelsevis lika mycket som moderniserad och inlåst kulturmiljö.

http://www.sero.se/Filer/Startsidan/Alice%20Bah%20Kuhnke%20scan.pdf

”Det vi tänker på är den rivning av gamla vattenkraftverk och dammar, som funnits och fungerat i hundratals år. De faller offer för en kanske tillfällig uppvärdering av en miljöfaktor – fiskars möjlighet att vandra fritt.”

Vem sade att det bara handlar om att fiskar skall kunna vandra fritt?
Och att växtnäringsämnen hindras att fritt flöda ut i havet???

Nä, vi glömmer alltihop. Detta är helt enkelt fånigt.

Vem FAN är Cecilia Widegren???

Hon är i vart fall skyldig mig en kopp kaffe…
Skärmen gick som tur är att torka av.

Maken till dundertabbe har jag inte sett på VÄLDIGT länge.

http://www.altinget.se/artikel/aatgarder-kravs-for-att-varna-smaaskalig-vattenkraft

Widegren är kritisk till att miljöminister Romson sagt att småskalig vattenkraft som bedrivits sedan urminnes hävd inte har tillstånd för verksamheten.

FEL!
Vi som vet vad det handlar om säger med stöd av urminnes hävd.

Enligt Widegren har flera länsstyrelser erkänt urminnes hävd som giltligt.

FEL!
Länsstyrelser fattar inte sådana beslut det gör domstolen och Svea Hovrätt har i vart fall i TRE vägledande domar kommit fram till att Urminnes hävd INTE är giltigt.

”Hon är dock mycket kritisk till Länsstyrelsen i Västra Götaland som har valt att ge nya tillstånd för småskalig vattenkraft enligt miljöbalken, till skillnad från andra länsstyrelser ”som valt att agera på ett sätt som inte riskerar att slå ut de befintliga småskaliga vattenkraftverken.””

FEL!
Länsstyrelser delar inte ut några tillstånd, det gör domstol.

Widegren påpekar att flera av de små vattenkraftverken har varit i drift under flera hundra år…

FEL!
Läs på om elektricitet och när vi började bruka den! 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elektricitet_i_Sverige

…samt att den stora påverkan på miljön sker när ett vattenkraftverk byggs.

FEL!
Berätta det för fisken som åker in igenom en turbin eller försöker nå lekplatser på andra sidan dammbyggnaden.

vilket är ytterligare en anledning för att värna om de småskaliga anläggningarna som redan är i drift, enligt Cecilia Widegren.

Och DÄR… tappade hon mig helt, vilken av dessa helt felaktiga slutledningar var det som var bra för att värna miljövidrig verksamhet?
Man säger att det är bättre att tiga och verka ointelligent än att tala och undanröja alla tvivel. Här har vi i sanning ännu ett tydligt exempel på att detta även gäller skriven text. I sanning en äkta stolpe och ut!

 

Adam Rydström, företagarombudsmannen vid Den nya välfärden… Proffslobbyist utan koll?

I debattartiklar runtom i Sverige har det plötsligt dykt upp en Adam Rydström, företagarombudsmannen vid Den nya välfärden. Inlägget har dykt upp i många dagstidningars debattavdelningar och låter oss förstå att någon (vi tippar Svensk Vattenkraftförening) har anställt en proffslobbyist. Adam är den där killen som i sin artikel skriver om vattenkraftverk som ligger på ställen som inte ens står i förbindelse med havet. Det får oss direkt att förstå att han har väldigt liten koll på t.ex. geografi och dessutom kring hur vattnets kretslopp till största delen fungerar.

I debattinlägget belyser Adam hur viktig den svenska vattenkraften är och hur viktigt det ter sig att vattenkraften skall slippa undan dagens lagstiftning. Det berättas vidare att vi i Sverige har ca 1800 mindre vattenkraftverk som står för hela sex procent av elproduktionen från vattenkraft. Synd att han inte tar upp hela sanningen. Nåväl det gör egentligen inte så mycket för att den kommer här, för den som orkar läsa. Här får ni den här i form av siffror vem som helst kan kolla upp och få verifierade. Jag utgår ifrån påståendet om att de 1800 minsta står för sex procent och sedan vänder jag på det. Håll till godo.

De 1800 minsta vattenkraftverken i Sverige står för 6 % av hela vattenkraftproduktionen. Det är faktiskt sant, men jag tänkte ta det hela i reella siffror istället då det blir lite tydligare då.

För att man skall hänga med fullt ut så skall man känna till att det finns 208 vattenkraftverk i Sverige som är så stora att de, utan stöd från de små, står för 94 % av all vattenkraftproducerad el i Sverige. Dessa kraftverk är de största vi har, de har regleringsmagasin och är gigantiska. Detta är de vattenkraftverk som är med och reglerar effekten i elnäten, en mycket viktigt funktion då vi ställer vissa krav på vår el. Det är via dessa kraftverk vi polerar upp elen när det blåser för lite eller en riktigt kall januarimorgon när allt startar samtidigt. Dessa vattenkraftverk är skyddade i svensk miljölagstiftning och idag är de nödvändiga och kommer aldrig att drabbas utav en eventuell ny lagstiftning.

Nästa steg, 187 kraftverk, är de som ligger mellan 1,5–10 MW. Dessa står för 3,9 % utav all vattenkraftproducerad el i Sverige. Några utav dessa är dessutom med och reglerar näten på samma sätt som de som nämndes tidigare. Men märk väl, inte alla utan bara vissa utav dem.

Efter dessa kommer vi ned till de som producerar så pass mycket el att de faktiskt borde kunna bära kostnaden av en anpassning till modern lagstiftning och för att värna miljön; de som ligger på en effekt mellan 125 kW och 1,5 MW. Dessa är ca 680 st. till antalet och står för 2,1 % av den totala vattenkraftproduktionen.

En vän av ordning kommer snart att räkna ut att dessa siffror tillsammans är 100 % och det stämmer, det beror på att siffrorna står i förhållande till den totala elproduktionen från vattenkraft och är avrundade uppåt till vattenkraftverkens fördel.

Slutligen kommer vi då till de vattenkraftverk som saken till största delen handlar om, de som har en installerad effekt UNDER 125 kW ungefär samma effekt som en bilmotor. Dessa står för, om vi räknar på samma sätt som tidigare, 0,5 %

De är till antalet 1030 st. och genererar en HALV PROCENT utav all elproduktion från vattenkraft. Dessa små kraftverk som trots sin ringa storlek ödelägger miljön i hela vattendrag producerar 0,33 TWh (Terawattimmar) utav de 162,6 TWh som producerades i Sverige (siffror från år 2012). Elproduktionen från dessa små kraftverk utgör alltså ca 0,21 % av elproduktionen i Sverige.

De betyder INGENTING för samhället och om allihop stängs av direkt så kommer det inte att märkas någonstans utom möjligen i plånboken på den som tar emot de få kronor som dessa inbringar. Och nej, det går inte att livnära sig på att sådant kraftverk alldeles oavsett vad de som har dessa kraftverk påstår. Det finns ingen i Sverige som kan ha ETT sådant kraftverk som sin enda inkomstkälla.

Varför kör de då kraftverken, ja det är enkelt. De är billiga i drift och du har dessutom betalat extra på din elräkning för att de skall erhålla extra pengar i form av elcertifikat för den el de producerat. Nej låt det bli ett slut på detta snarast öppna t.ex. upp Säveån och låt den flöda som den skall till fördel för turism, natur och fauna. Vi kan inte fortsätta låta dessa miljöförstörare fortsätta driva sina kraftverk med stöd i lagar som är från den tid då vi hade dödsstraff och kvinnor saknade rösträtt.

Svensk Vattenkraftförening har idag runt 800 medlemmar, 400 utav dessa medlemmar äger tillsammans 800 vattenkraftverk. Det är, tror jag, dessa människor som nu lägger i en högre växel för att ”vanligt” folk skall tycka synd om vattenkraftägarna dem och kanske rentav få dem att tro på att organisationer som värnar miljön är skurkar som kommer att göra hela bygder arbetslösa för att de får stänga sina små snurror. Det är de människor som gillar idén om att alla skall betala elcertifikat som de själva i sin tur kan stoppa i sina egna fickor till ingen som helst gagn för miljön.

Vad gäller arbetstillfällen så blir det väldigt få sådana av småskalig vattenkraft. Jag har själv stått i skogen utanför Bollebygd i Västra Götaland och frågat ägare om detta. De hävdade att det visst blir det och jag funderade igenom påståendet. Där var tre vattenkraftverksägare på plats vid tillfället. En från Dalarna, en från Skövde och en kan jag inte svära på men han bor då rakt inte i Bollebygd. Det var några grabbar till som jobbade (ombyggnation) men eftersom jag inte förstår polska så funkade det inte så bra att fråga dem vad de ansåg om arbetstillfällena i glesbygden utanför Bollebygd.

Nåväl, det får vara slut med lögnerna nu, det är dags för sanningar. Vattenkraften dödar våra vattendrag.

Och till Adam: Läs på innan du lägger ut ett inlägg nästa gång, din trovärdighet har i detta nu fått en rejäl knäck!

Kan man vara Kristdemokrat och ljuga offentligt?

”Jag har alltid haft med mig att vi kristdemokrater ska vara en röst för dem som själva inte alltid kan tala för sig.”

Penilla Gunther (KD) löper i SvD åstad och bryter mot det åttonde budordet: ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa!” Hur funderade hon i denna artikel:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/var-star-mina-medkandidater_4340701.svd

som kom ut två veckor efter att hon i Altinget sagt vad hon tycker att vi skall göra för de som inte kan tala för sig själva:

http://www.altinget.se/artikel/penilla-gunther-fortsatt-viktigt-med-smaaskalig-vattenkraft

Det stämmer alltså inte att hon vill vara en röst för dem som inte kan göra sig hörda. AKVATISKA ARTER KAN INTE TALA!
Alltså står människan och ljuger oss alla rakt upp i ansiktet, men vad kan man annat räkna med? Det verkar ju handla om en kampanj för att få leda partiet hon tillhör. Vi får hoppas att de inte baserar några av sina värderingar på kristendomen i Kristdemokraterna.

Tips till Penilla Gunther:
Mammon Matt 6:24 (”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”)
(1. Du skall inga andra gudar hava jämte mig!)
Miljöanpassa vattenkraften och riv ut onödig dito
(5. Du skall icke dräpa)

Vi skulle säkert kunna göra listan längre men ni kan ju läsa…
http://www.svenskakyrkan.se/toarp/de-tio-budorden

Svensk Vattenkraftförening gör bort sig IGEN! – Klimatet — inte den småskaliga vattenkraften — drabbar Vätternrödingen

Ibland måste man fråga sig varför Svensk Vattenkraftförening över huvud taget skriver något på sin sida då det bara blir fel när de gör så. Hur kommer det sig att de i detta fall alls tar upp vattenkraften och i slutet av det hela kommer med det vansinniga inlägget att den småskaliga vattenkraften är ett av de minsta problemen för ekologiska störningar i vattenmiljöer?

Vad gäller det sista så undrar vi direkt om de verkligen inte förstår bättre?

Här får ni på Svensk Vattenkraftförening några heta tips på annat helt ovidkommande ni kan ta upp för att få den småskaliga vattenkraften att se bättre ut:

Den småskaliga vattenkraften har ringa påverkan på exv:

– Vattenkraften.se:s frukost
– Wimbledonfinalen
– Vår katt
– Reglerkraften i svenska elnät (kanske inte var ett bra exempel men det är ju sant)
– Tiden
– Slutresultatet i fotbolls-VM

Men det är klart, ni kan säkert hitta fler helt ovidkommande saker själva och eftersom ni nu skriver så dumma saker på er sida så varför inte göra det till en grej som alla kan gå in och skratta åt med jämna mellanrun. Ta ett exempel i veckan, det kan nog vara lagom.

Förresten, tack ifrån oss som försöker göra något åt småskalig vattenkraft och de otroliga problem den skapar. Ni gör det faktiskt lättare varje gång ni yttrar er.

Per

För er som undrar vad jag skriver om så kan ni läsa det genom att följa länken nedan. Vi kan inte förstå hur den småskaliga vattenkraften ens kom på tal här och väntar nu på att se om de kanske vill testa att skriva om fler grejer som den småskaliga vattenkraften inte påverkar. (Vattenmiljöer påverkar den f.ö. ALLTID negativt alldeles oavsett vad de skriver)

Klimatet — inte den småskaliga vattenkraften — drabbar Vätternrödingen – Svensk Vattenkraftförening.

Effekt är knäckfrågan för att undvika mörkläggning – Svensk Vattenkraftförening ojar sig över något som deras medlemmar inte åstådkommer i speciellt stor utsträckning

Jag tycker det är underligt att Svensk Vattenkraftförening stönar över effekt när det KRÄVS att man måste ha ett kraftverk på över 5 MW för att ens vara påtänkt för att reglera svenskt elnät. Hur många av medlemmarna som skriker som högst kan ståta med det?

Kan de inte bara inse att det blåser en förändringens vind… Vi skall inte bara tänka på oss människor utan också andra arter. Men det är klart, de tjänar inte en spänn på det och då blir det ointressant.

Effekt är knäckfrågan för att undvika mörkläggning – Svensk Vattenkraftförening.

Rivning av Stackmoradammen – starten på en återställning av den akvatiska miljön.

Jag måste antagligen skriva här det jag skrev under Jens Bjöörns uttalande hemma hos fortum. Jag tror nämligen inte att min kommentar kommer att publiceras på deras sida.

Att en chef på ett bolag som lurat besparingsskogar och kommuner ens har mage att sitta och dra ur sig sådan dynga är för mig ett mysterium och som tur är så bestämmer jag vad som får stå här.

Alltså, mitt svar på Jens Bjöörns uttalande:

”Både jag och herr Bjöörn vet om att det inte var en själ som brydde sig om Stackmora tullkvarn förrän det var dags att ta bort dämmet. Då som först var det några få som såg en chans att kanske starta ett litet vattenkraftverk i den gamla kvarnen och man kan vända på det hur man vill men ett vattenkraftverk i en tullkvarn är inte riktigt samma sak som en gammal bevarandevärd dito.

Vi har lagar att följa i det här landet och tillsynsmyndigheter och domstolar som ser till att detta sker. Jag kan inte förstå detta inlägg över huvud taget eftersom att det saknar mening helt och hållet. Se det som så här; äntligen har Oreälven återställts en bit och förhoppningsvis kommer det fler ställen. Så som vi har skött miljön för de som måste ha den för sin fortlevnad kan det ju bara inte fortsätta. Tack och lov så har vi några organisationer som faktiskt arbetar för dessa arter som inte kan göra något själva åt sin situation för med facit i hand så vet vi ju att kraftbolagen inte gör mer än det som påtvingas dem eller om de eventuellt kan få ersättning för de miljöfrämjande åtgärderna.”

Här har ni förresten också jiddrandet från den där VD:n:

Rivning av Stackmoradammen – slutet för ett kulturlandskap | Fortum Media
.